En bild, en känsla!

La upp en bild i en grupp på FB. En bild som jag inte riktigt visste varför jag tog.
Fick en del respons på den, bra sådan också.
Det fick mig tänka lite.
Här kommer några av kommentarerna.

"Jag fick en aha-upplevelse härom dagen när någon förklarade att bilder man gillar direkt tröttnar man lätt på medan bilder man kanske tycker är lite svåra i början oftare kan få en att upptäcka saker och stämningar med tiden och att det är det som gör dem bra som konstverk till väggarna i sitt hem där de ska hänga länge. De lättgillade bilderna ser man inte till slut." //Malin

"Jag får associationer av den där känslan av att vara i en stor stad som man velat besöka men sen när man är där så känner man sig lite vilsen och inte riktigt hemma. Jag ser det som att mörkret i bilden speglar den där reseångesten som kan uppstå de första dagarna när man fortfarande inte acklimatiserat sig, man har flängt runt för att hinna med att se allt och inte riktigt landat. I fönstret ser man resan som man hoppats på och som kommer till en om man bara stannar upp lite och släpper förväntningarna. Det kan man ju i sin tur se som en metafor för livets resor i stort. Ok kanske gick över flumgränsen där men det bjuder jag på" //Malin 

"Vad menar du, du har ju fotograferat livet… Ser ut som att någon är på resande fot. Fönstret på glänt. Metaforer. jättefint!" //Elin